Barbershop går i fyra stämmor. Det är inslag av spex och show. Man sjunger alltid a capella, dvs utan ackompanjemang, och uppträder alltid utan noter. Den stora skillnaden mot annan körsång är den så kallade ”Pyramidklangen”:  Basen sjunger starkast. Ovanför basen slingrar sig barytonstämman upp och ner, starkt på låga toner och svagare på höga. Melodin är förstås drivande, men utan att dominera. På toppen tenorstämman, svagast av alla men lika viktig som de andra för att det ska bli fyra olika toner hela tiden. Med dessa fyra stämmor kan man skapa spännande ackord, övertonsklanger (extratoner som uppstår fast ingen sjunger dem!) och andra finesser.

...och historia...

Som namnet antyder, uppkom stilen i amerikanska rakstugor (redan i slutet på 1800-talet). Barberarna underhöll sina väntande kunder med att spexa och sjunga. Snart blev sångskickligheten ett konkurrensmedel mellan rakstugorna, för den rakstuga där man sjöng bäst och roligast fick naturligtvis flest kunder. Till slut kom folk bara för att lyssna, och många barberare kunde lägga sax och kniv på hyllan för att bli radio- och grammofonartister. När rakstugorna försvann för stilen i glömska, men återupplivades på 1970-talet över hela världen. Den mest kända svenska barbershop-kvartetten är After Shave.